Episkop

Visar projektioner från nyhetsfloden

Archive for the ‘USA’ Category

Hur undvika krig mot Nordkorea?

leave a comment »

APTOPIX North Korea Daily Life

Ett kärnvapenkrig är det yttersta terrordådet, där oskyldiga civila blir måltavlan. Skolflickor i Pyongyang 2017 (AP Photo/Wong Maye-E)

William R Polk är en veteran i amerikansk utrikespolitik, expert på Mellersta Östern och Nordafrika. Var med i det team som skapades av president John F Kennedy för att hantera kubakrisen 1962! Hans erfarenheter är unika och skulle kunna vara mycket användbara när det gäller att lösa den eskalerande konflikten mellan USA och Nordkorea. Men vill någon lyssna? Den artikel han skriver i Counterpunch bör alla läsa! 

En teori som vann stort genomslag under det kalla kriget var teorin om ”avskräckning” (deterrence) och den kom att prägla hur USA kom att förstå och handla i förhållande till Sovjetunionen. Och idag påverkar detta synsätt USAs förhållande till Nordkorea. Avskräckningsteorin verkade fungera bra under det kalla krigets första år och genom Kubakrisen 1962. Men under kubakrisen blev det tydligt att detta var en teori med fatala fel. Teorin bygger på att en nations ledare handlar i enighet med vad som kan anses vara det ”nationella intresset”, men verkligheten är komplex och innehåller därför många andra parametrar som kommer att påverka beslutsfattandet. Ledarna kanske inte kan handla enligt det nationella intresset eftersom de till exempel kan vara rädda att förlora sin position eller sitt opinionsstöd

Under kubakrisen var president Kennedy utsatt för en närmast outhärdlig press och inte bara beroende på kravet att hantera själva händelseutvecklingen utan att också kravet att kunna hantera ibland motstridiga förslag från kollegor, rivaler och militära ledare. Den dåvarande främsta militära koordinatorn i rollen som JCS (Joints Chief of Staff) var general Lyman Lemnitzer, som argumenterade för att USA skulle starta ett kärnvapenkrig. Han hade också formulerat en plan ”Operation Northwoods” där amerikansk militär utklädda till kubanska terrorister skulle utföra dåd riktade mot den egna nationen – som flygplanskapningar och mord. Avsikten var att skapa opinionsstöd för en attack på Kuba. Kennedy vägrade skriva under och Lemnitzer blev förflyttades till NATO i Europa. Istället installerade Kennedy en grupp erfarna medarbetare från det konservativa hållet som stöd i sitt beslutsfattande. Efteråt fanns det krafter som tyckte att Kennedy hade sålt ut de nationella intressena. Polk säger: ”Kennedy lyckades neutralisera potentiella kritiker under kubakrisen. Men ganska snart efteråt blev han mördad av personer, krafter eller intressen där det fortfarande råder oenighet omkring vilka de var och vilka motiv de hade”.

Det mod och den styrka som ledarna visade i Sovjetunionen och USA(Chrusjtjov och Kennedy) räddade mänskligheten från en nukleär katastrof, menar Polk, som tycker att vi bör se detta som en varning. I en situation med svagare ledarskap kan en konfrontation leda till ett kärnvapenkrig som kommer att drabba hela mänskligheten. Detta ger anledning till oro i det nuvarande spänningsläget mellan USA och Nordkorea

Efter kubakrisen ville Pentagon få bekräftat att avskräckningsprincipen fungerade. De satte därför upp ett krigsspel för att undersöka vad ryssarna skulle göra om landet utsattes för en allvarlig, kännbar förnedrande kärnvapenattack. Enligt avskräckningsteorin skulle de inte svara eftersom Sovjetunionen var så mycket svagare. Detta visade sig inte stämma. I krigsspelet svarade det ryska laget med att slå tillbaka så snabbt och kraftfullt som möjligt. Ingen regering skulle överleva om den inte besvarade en attack som utplånat en av nationens städer. Det här blev en verklig tankeställare för de som trodde att ett begränsat kärnvapenkrig var möjligt.

Polk resonerar vidare om den nuvarande krisen mellan Nordkorea och USA.Både Kennedy och Chrusjtjov var starka, pragmatiska, erfarna ledare med starkt stöd i sin omgivning. Dagens ledare i USA och Nordkorea visar upp helt andra egenskaper. Polk granskar president Trump och hittar tre uttalanden som är bekymmersamma.
1 – Trump har till exempel sagt ”Jag älskar krig”, samtidigt gjorde han allt för att undvika tjänstgöring under Vietnamkriget. Polk anar därför i Trump en riktig ”chicken-hawk”,

2 – Trump har sagt att han är medveten om den förstörelse som ett kärnvapen åstadkommer, men Polk tvivlar på att Trump verkligen förstår innerbörden av sina egna ord. En modern atombomb på 1 megaton är 50 ggr starkare än bomben USA fällde över Hiroshima 1945. Trump har gjort yviga uttalanden som ”vad är det för poäng med att ha kärnvapen om de inte används”. Det finns säkert rådgivare som talar om för honom att de måste användas. Ororande nog kan Polk se general Lemnitzers ande hovra i närheten av Ovala Rummet.”

3 – Trump skryter med att han är oförutsägbar, något han har använt som strategi i sina affärer. Han har också visat sig impulsiv, stridslysten och hämndgirig. Kanske inte de bästa egenskaper för en person som kan avfyra kärnvapnen.

Nordkorea styrs av Kim Jong Un, som är den tredje generationen i en dynasti, som grundades av Kim il Sung, en gerillakrigare som tog makten i Nordkorea och satt på tronen i femtio år. Den tredje generationen av en dynasti brukar historiskt sett vara svag eftersom den inte behövt utstå samma hårda kamp som förfäderna. Detta tycks inte gälla Jong Un, som kom till makten när fadern dog 2011. Han visade sig vara oväntat skrupelfri, bestämd och absolut härksare. Han kuvade sin fars toppgeneraler och det sägs också att han mördade eller åtminstone tolererade mordet på sin äldre bror, som han antagligen såg som en potentiell rival.

En del av den hårdhet som Jong Un visar tror Polk kan bero på det avskräckande exemplet Saddam Hussein, vars land blev attackerat sedan han lagt ner sina massförstörelsevapen och han själv blev uppspårad och hängd i Bagdad 2006. Detsamma gäller ju också Moammar Khadaffi som sedan han lagt ner sitt kärnvapenprogram först kom in i Västvärldens värme, för att ett par år senare få sitt land sönderbombat och själv bli dödad genom rektal våldtäkt med bajonett. Jong Un har ingen andledning att göra om dessa härskares misstag.

Som jag förstår, säger Polk, så kommer Nordkoreas ledare att benhårt försvara sin regim (och naturligtvis sitt eget liv) och han tror att det enda sättet att göra detta på det är att skaffa kapacitet att kunna utdela ett slag som är tillräckligt kraftfulla för att avskräcka från varje attack.

Polk kliver in i sin gamla roll som politisk planläggare och gör en genomgång av de alternativ som står till buds för att hantera konflikten med Nordkorea.

Den politik som tillämpas idag beskriver Polk som att ”rasa och hota utan väpnad handling”. Trumps prat om armador och att visa ”mer eld, vrede och kraft än världen någongsin sett” har skapat sämsta tänkbara resultat, säger Polk. Det har ökat Nordkoreas rädsla för en amerikansk invasion. Det har ökat Jong Uns motivation att utveckla kärnvapenprogrammet och ökat fruktan för krig på hela Koreahalvön.

I sin artikel i Counterpunch går Polk går systematiskt och noggrant igenom argumenten för de handlingsalternativ som finns – en begränsad attack mot utvalda mål, eller att låta andra aktörer som Kina ta initiativ, eller att beväpna Japan och Sydkorea eller givetvis ett fullskaligt anfall á la Irak. Alla dessa alternativ skulle kunna få ödesdigra konsekvenser. Det enda alternativ som då återstår är förhandlingar. Det är ingen lätt väg, men den enda tänkbara eftersom alla andra alternativ är mer eller mindre katastrofala.

Polk säger: ”Jag är övertygad om att det inom överskådlig tid är omöjligt att få Kom Jong Un eller hans eventuella efterträdare att ge upp användbara kärnvapen. Därför kan Trump-regeringens nuvarande uttalanden inte vinna framgång. Men arrangemang kan skapas om man blandar in Kina och Ryssland i förhandlingarna och slutar med att uttala hot och använda skadlig och ineffektiv sanktionspolitik. Gradvis skulle man kunna skapa en atmosfär där Nordkorea kan bli accepterad som medlem i kärnvapenklubben. Om vi misslyckas med att gå i den här riktningen kommer vi i bästa fall att sväva i rädslans limbo och med möjligheten att snubbla in i ett krig. Visst kan förhandlingar misslyckas men fungerande alternativ saknas. Men för att slå in på denna kurs krävs ett statsmannaskap, som vi kanske inte har. ” För att få igång förhandlingarna tror Polk att dessa 4 steg blir nödvändiga (och frågan är om de är realistiska att hoppas på utifrån Vita Husets bombastiska retorik).

  1. USA måste acceptera det faktum att Nordkorea är en nukleär makt
  2. USA måste bestämma sig för att tillämpa en ”no-first-strike-policy”
  3. USA måste ta bort sanktionerna mot Nordkorea och istället erbjuda hjälp när hungersnöd pga torka eller missväxt för att hjälpa Nordkorea i riktning mot välstånd och på så sätt reducera fruktan.
  4. USA måste sluta uttala hot och genomföra inproduktiva och provokativa krigsspel nära den demilitariserade zonen.

Polks idéer om lösningar ligger nära de förslag som Kina och Ryssland står bakom vilket innebär ’double freeze’ – att Nordkorea avbryter sitt testprogam av kärnvapen och missiler mot att USA slutar genomföra krigsövningar i Nordkoreas närhet.

Rysslands utrikesminister Lavrov om ’double-freeze’

Kritisk granskning av double-freeze
Japan Times
The Diplomat

Historisk bakgrund
Korea historisk bakgrund av Polk

/C

Annonser

Written by episkop

18 september, 2017 at 20:01

USAs flotta har problem

leave a comment »

Den 17 juni 2017 kolliderade det amerikanska krigsfartyget USS Fitzgerald med ett filipinskt containerfartyg utanför japan. Det fick hål i skrovet. Vatten forsade in och 7 sjömän dödades. Nu har det hänt igen! USS John McCain kolliderade på morgonen 21 augusti med en oljetanker i sydkinesiska sjön och förlorade 10 besättningsmän som drunknade i översvämmade utrymmen på fartyget. Inga besättningsmän på de inblandade handelsfartygen dödades.

Den självklara frågan blir: ”Hur är detta möjligt?” De amerikanska krigsfartygen är beväpnade till tänderna för att med missiler kunna attackera mål på land, flyg, andra fartyg och ubåtar. De är utrustade med mycket avancerad radarutrustning. Kanske kan de delar av kommande haveriutredningar som offentliggörs kasta ljus över orsakerna.

Kanske ligger det en viss sanning i detta youtube-klipp från 2015 som blivit en viral succé. En amerikansk flottgrupp är på kollisionskurs med spanjorer. Ingen vill ge sig, båda ber motparten flytta på sig. Det finns ett något överdrivet högmod hos den amerikanska flottans befälhavare. Att alltid vara störst och starkast verkar motverka den ödmjukhet som kanske krävs för ett gott sjömansskap. Här avslöjas inte mer. Läsarna uppmanas att se klippet. Mycket roligt!

ussuss

Ytterligare två amerikanska krigsfartyg har i år 2017 varit inblandade i haverier.
31 januari: USS Antietam gick på grund utanför Tokyo efter bristfällig ankring. Fick bogseras i land. Skador för 4.2 miljoner dollar (Stars&Stripes)

9 maj 2017: USS Lake Champlain kolliderar med en fiskebåt från Sydkorea
(US Naval Institute News)

Kritisk granskning av Finian Cunningham:
De amerikanska stridskrafterna används numera non-stop på den globala arenan.
Detta innebär mindre tid på hemmaplan för vila och motion, besättningar arbetar med ökad stress och nivåer av utmattning.

/C

Written by episkop

23 augusti, 2017 at 13:50

Publicerat i Försvarspolitik, Nato, US Navy, USA

Tagged with ,

Var han läckan som blev mördad?

leave a comment »

sethrichSeth Rich var 27 år gammal och hade i 2 år arbetat på Democratic National Committee (DNC) – det demokratiska partiets nationella kansli. Han mördades i närheten av sitt hem i Bloomingdale, Washington DC den 10 juli 2016. Han sköts i ryggen med 2 skott. Polisen har arbetat efter hypotesen ett rån som gått snett, trots att alla värdefulla tillhörigheter som mobil, plånbok, nycklar, klocka och ett halsband värt $2 000 inte tagits från honom. Mordet är fortfarande olöst.

Intervjuad av Fox News hävdar nu en pensionerad polis, Rod Wheeler tidigare mordutredare, att Seth Rich hade kontakt med Wikileaks. Uppgifterna bekräftas av en annan anonym källa inom FBI, som berättar att Rich hade kontaktat Wikileaks via en journalist, Gavin MacFadyen baserad i London. Utredarna hade hittat 44 053 mail med 17 761 bilagor som Rich hade överlämnat till Wikileaks. De innehöll mailväxling mellan ledarna inom DNC under perioden januari 2015 – maj 2016

Delar av innehållet i den läckta e-posten var mycket graverande för det demokratiska partiet eftersom de bland annat avslöjade hur toppkrafter inom partiet konspirerade för att stoppa Bernie Sanders nominering.

Julian Assange, grundare av Wikileaks, har inte velat bekräfta om det var Rich som läckte dokumenten. Han har däremot i mer allmänna ordalag talat om att den som läcker uppgifter av det här slaget lever farligt. Wikileaks har också utfäst en belöning på 20 000 dollar för tips som leder till mordgåtans lösning.

Om de nya uppgifterna visar sig sanna så torpederas berättelsen om ”Russia-gate” som många medier enträget hävdat under lång tid. Det verkar alltså inte längre vara Putin och Ryssland som hackat det demokratiska partiets servrar och avslöjat de hemligheter som demokraterna tror bidrog till partiets valnederlag. Allt tyder nu på att det var Rich, en hängiven partiarbetare, som var läckan. Och frågan uppstår om Rich tystades i ren maffia-stil, eftersom han utgjorde ett hot mot mäktiga gruppers intressen.

Zerohedge tycker det är märkligt att det saknas referenser till denna historia i de stora amerikanska medierna. ”Vi tycker att det är något chockerande att New York Times, Washington Post och CNN som ofta är ivriga citera varandras historier med anonyma källor kritiska till Trump, i det här fallet har ingen enda av dem (den 16/5 2017) en enda referens till denna nyhetsbomb publicerad av Fox News.”

Tycks vara likadant i Sverige, när Episkop söker ”Seth Rich” på Dn:s hemsida ger det ingen träff.

Andra röster:
Huffington Post är kritiska till uppgifterna från Fox News
Craig Murray håller kvar fokus på det som mailen avslöjade om demorkaternas korrupta kampanj.

/C

 

Written by episkop

16 maj, 2017 at 22:59

Publicerat i Politik, USA, Utrikespolitik

Tagged with , ,

Presidenter, missiler och chokladkaka

leave a comment »

Legenden säger att den romerska kejsaren Nero spelade fiol medan Rom brändes ner genom ett dåd han själv anstiftat. Detta har genom tiderna berättats, sant eller inte, som ett exempel på en maktpersons fullständiga galenskap, i en tid ett par årtusenden bort. Kusligt nog kunde vi för ett par veckor sedan läsa om en händelse som bär vissa likheter med den romerska pyromanbranden och det kejserliga fiolspelet. Nu handlar det om president Donald Trump, kinesiskt statsbesök, 59 Tomahawk-missiler, chokladkaka och skrattande liberaler.

cake

USAs handelsminister Wilbur Ross berättar i Variety: ”Just som desserten skulle serveras, förklarade presidenten för Herr Xi (kinas president) att det fanns något han ville tala om för honom, och det var att han just hade avfyrat 59 missiler mot Syrien”. Det blev den dagens middagsunderhållning och de församlade gästerna hade skrattat åt spektaklet.

Medan kejsar Nero på plats kunde bevittna den stora branden på första parkett, så utspelade sig president Trumps ”middags-underhållning” på två olika platser. Själva bankettbordet var inte utplacerat på plats i målområdet i Shayrat, Syrien utan i Trumps privata gods Mar-a-Lago, Palm Beach, Florida USA, på ett säkerhetsavstånd av över 1000 mil. Lika bra var väl det. Människor dödades i attacken och betongbunkrar pulvriserades. Genom det stora avståndet slapp middagsgästerna uppleva stanken av brinnande kött och betongdamm. Det hade definitivt förstört den njutning som presidentTrump själv beskriver så här: ”Jag satt vid bordet. Vi hade avslutat middan. Vi hade precis fått in desserten. Och det var den mest fantastiska bit chokladkaka du nånsin sett. President Xi njöt av den.” (Guardian)

Marjorie Cohn konstaterar i Consortiumnews: ”För Trump själv var detta en stor politisk framgång i USA. Han, skurkarnas chef, blev nationalhjälte över en natt. De stora medierna, de neokonservativa och de flesta i Kongressen hyllade Trump som stark och presidentvärdig när han nu kastat sina bomber på Syrien”. Tyvärr smular Marjorie Cohn, tidigare ordförande i National Lawyers Guild, också ner bitterämnen i den amerikanska glädjebägaren när hon fastställer att: ”Trump begick en illegal aggresionsakt mot Syrien när han skickade iväg missilerna.”

Ett brott mot internationell lag!
Vem bryr sig?

Nero beskrevs enligt legenden som en ensam galning. Trump har många vid sin sida.

/C

Written by episkop

4 maj, 2017 at 00:25

Publicerat i Syrien, USA, Utrikespolitik

Tagged with , , , ,

USA är en oligarki

leave a comment »

oligocracy


USA tror sig gärna vara en demokratisk mönsterstat, beredd att gå i krig för att etabelera demokrati i motsträviga nationer. Men nu får den amerikanska regimen problem. Ny forskning visar nämligen att det politiska systemet i USA har förvandlats till en oligarki. Kanske dags att ta hem trupperna och börja kriga på hemmaplan!?

Det är Martin Gilens på Princeton Universitetet och Benjamin I Page vid Northwestern University som genomfört en studie ”Testing Theories of American Politics: Elites, Interest Groups, and Average Citizens” De säger: ”Amerikaner har förvisso många rättigheter som präglar demokratiskt styre, som regelbundna val, yttrandefrihet och mötesfrihet. (Men) trots att tidigare studier gett ett till synes starkt stöd för teorier om majoritets demokrati, så visar våra studier att majoriteten av den amerikanska allmänheten i själva verket har litet inflytande över den politik som vår regering genomför. Vi tror att om politiken domineras av kraftfulla affärsorganisationer samt en handfull inflytelserika amerikaner så är Amerikas ställning som ett demokratiskt samhälle allvarligt hotat.” …”Sedan hänsyn tagits till de ekonomiska eliternas prioriteringar och sedan de organiserade intressegruppernas postioner har kontrollerats, så verkar det som om genomsnittsamerikanens åsikter har en minimal, icke-signifikant påverkan på politiken. Eric Zuesse kommenterar rapporten i Common Dreams och konstaterar. ”USA är ingen demokrati, utan i själva verket en oligarki”

/C

Written by episkop

2 maj, 2014 at 19:44

Publicerat i Politik, USA

Tagged with , ,

Attacken med kemiska stridsmedel i Syrien utfördes av rebellerna med understöd av Turkiet

leave a comment »

Den undersökande journalisten Seymour Hersh, vinnare av Pulitzerpriset, har gjort det igen! I London Review of Books berättar han vem som låg bakom den attack med kemiska vapen som utfördes i Damaskusförorten Ghouta 21 augusti 2013. Och det var INTE Assad-regimen utan den islamistiska rebellfraktionen al Nusra med understöd från Turkiet.

I augusti 2013. Den syriska oppositionen publicerar bilder som visar barn som dött i en attack med nervgas.  Assad-regimen blir starkt misstänkt.

I augusti 2013. Den syriska oppositionen publicerar bilder som visar barn som dött i en attack med nervgas.
Assad-regimen blir starkt misstänkt.

Våren 2013 började Assad-regimen få ett övertag på slagfältet. Enligt Hersh var detta ett hot mot den dröm som Turkiets president Erdogan hade om öka sitt inflytande över Syrien. Ett förlorat krig skulle också innebära att tusentals islamistiska krigare skulle söka fristad i Turkiet och kunna bli ett hot även mot den turkiska regimen. Det var här som planen att dra in USA i kriget uppstod. Om Assad korsade Obamas ”röda linje” och började använda kemiska vapen, så hade USA lovat att gå till attack på Syrien. Detta menar Hersh är bakgrunden till den attack med kemiska vapen som utfördes i Ghouta. Den utfördes av al-Nusra rebellerna på ett sätt så att det skulle se ut som om den utfördes av den syriska regeringen – en s.k. ”false-flag operation”.

Enligt Hersh kände underrättelsetjänsterna både i USA och Storbritannien till att al Nusra Fronten hade en produktionscell för nervgas. En serie attacker med kemiska vapen hade förekommit redan under mars och april 2013 och kom att undersökas av FN-personal i Syrien. som redan då, säger Hersh, hittade bevis som knöt den syriska oppositionen till den första gasattacken som ägde rum 19 mars i en by nära Aleppo, men FN hade inget uppdrag att rapportera om skuldfrågan, så därför kom den här typen av fakta aldrig till publik kännedom.

Efter attacken den 21 augusti beordrade Obama Pentagon att planera lämpliga bombmål, men de bombmål som stabscheferna (joint chiefs of staff) lagt upp kritiserades av Vita Huset som fann dem vara otillräckligt ”smärtsamma” för Assad-regimen. Militärens bombmål hade varit rent militära och skonat den civila infrastrukturen. Vita Huset pressade dock på och planen kom att utveckklas till ett ”monsteranfall” som kom att inkludera elnätet, olje- och gasdepåer, alla kända logistik och vapendepåer, alla kända kontroll och kommandoanläggningar och alla kända byggnader som användes av militär och underrättelsetjänst. Den här anfallsplanen skulle verkställas senast den 2 september 2013.

General Martin Dempsey, ordförande för stabscheferna, var huvudansvarig för att planera och verkställa attacken. Men redan från början hade stabscheferna varit skeptiska till regeringens argument och påstående att de hade fakta som kunde bevisa Assads skuld och ville ha mer tydliga bevis från militära underrättelsetjänsten (DIA), särskilt som militärledningen ansåg att oavsett skuldfrågan så skulle en attack på Syrien var en stor militär blunder, risken att anfallet skulle kunna utvecklas till ett storkrig i Mellersta Östern var stor. Det som kom att ändra händelseförloppet var de analyser som genomfördes i brittiska försvarets laboratorier i Porton Down. Sarin-proverna matchade inte kända prover från den syriska armén vapenarsenal. Bevisen verkade inte hållbara vilket rapporterades till de amerikanska stabscheferna som i sin tur varnade presidenten.

USAs underrättelseanalytiker som arbetade med 21 augusti attacken hade en ‘känsla’ att det inte var Syrien som hade utfört den. Turkiet var den aktör i regionen som hade bäst förutsättningar och kunskap om hantering, utbildning, produktion, etc. Omedelbart efter attacken hade underättelsetjänsten snappat upp kommunikation som bekräftat deras misstankar. Hersh källa som vid tidpunkten var verksam inom underrättelsetjänsten säger till Hersh: ”Vi vet nu att det var en hemlig operation som planerades av Erdogans folk för att knuffa Obama över den röda linjen.”

Den politiska processen arbetade mot ett amerikanskt anfall. Det brittiska parlamentet sade nej. Obama ville ha godkännande av kongressen. Kriget ställdes in eller lades i alla fall på is efter att Assad-regimen gått med på att skrota sin arsenal av kemiska vapen, genom en överenskommelse där Ryssland var en aktiv part, en process som fortfarande pågår.

Justin Raimondo har kommenterat Hersh artikel
liksom Robert Parry i the Collapsing Syria-Sarin Case
Amy Goodman intervjuar Seymour Hersh på Democracy Now!

En annan rapport som får ökad relevans efter Hersh artikel är den som gjordes av nunnan Mother Agnes Miriam of the Cross, som hade kontakt med föräldrar som kände igen sina döda barn på de youtube-filmer som publicerades av dem som ville få till stånd ett amerikanskt anfall på Syrien. Hon misstänker just al Nusra fronten som inblandade i attackerna. (Varning starka bilder)

Written by episkop

9 april, 2014 at 23:11

Publicerat i Syrien, USA, Utrikespolitik

Eliter där och eliter här…

leave a comment »

US President Barack Obama, left, and Russian President Vladimir Putin in Enniskillen, Northern Ireland, June 17, 2013 (photo credit: AP/Evan Vucci)

US President Barack Obama, left, and Russian President Vladimir Putin in Enniskillen, Northern Ireland, June 17, 2013 (photo credit: AP/Evan Vucci)

Det finns olika perspektiv på krisen i Ukraina, och som vanligt kommer många av de intressantaste
reflektionerna från USA. Det här skriver Chris Hedges i Truthdig:

”De kriminella eliternas uppgång är global. Vladimir Putin är en storhetstörstande skurk som kommer att fylla sina personliga koffertar under den tid som han leder Ryssland, och Barack Obama om än mer polerad och sofistikerad, kommer att fylla sina fickor, precis som Clintons, med tiotals miljoner dollars så fort som han lämnar sitt ämbete. De banker och bolag som Obama arbetar för är lika kriminella och korrupta som Rysslands Centralbank, som beräknar att kanske 2/3 av de 56 miljarder dollar som lämnade Ryssland 2012 kan ha kommit från penningtvätt, droghandel, skattebrott och mutor. Det roterande systemet beskydd-brott som finns jorden runt varierar från region till region bara i grad och stil.

Putin vet att västvärldens politiska och finansiella eliter inte kommer att röra honom. De tillhör samma dekadenta oligark-klass. De har samma värderingar. Europa är beroende av Ryssland som leverantör för 40% av sin naturgas, där större delen passerar Ukraina. Europeiska banker och bolag har ingen avsikt att riskera detta flöde, eller andra aktuella eller potentiella affärsuppgörelser. Bolagens vinster är den främsta drivkraften i utrikespolitiken. Våra eliter struntar i mänskliga rättigheter eller friheter, för att inte tala om olagligheten av ”förebyggande krig” (pre-emptive war), lika mycket som Putin. Fråga medborgarna i Irak, Afghanistan, Pakistan, Jemen eller Somalien hur stor USAs moraliska auktoritet är när det gäller att fördöma en kränkning av ”en suveräns stats teritoriella integritet”. Fråga dem som sitter i något av våra (USAs) hemliga straffkolonier hur stor moralisk trovärdighet vi har när det gäller att fördöma godtyckliga straff och tortyr. Fråga de 1,3 miljoner människor som förlorade sin a-kassa i december eller dem som fick sina matkuponger indragna och förlorade 90 dollar/mån hur mycket moralisk trovärdighet som lever kvar i vår bolagiserade (corporate) stat.

Våra eliter har etablerat det mest effektiva massövervakningssystemet i vår historia. De har övergivit det mesta av våra civila friheter. De har trasat sönder vår ekonomi för sin egen vinning. De har plundrat statens kassakistor och kastat arbetande män och kvinnor åt sidan”
/C

Written by episkop

28 mars, 2014 at 23:12